Man ska inte läsa för mycket modetidningar… eller så ska man. Nånstans såg jag ett par örhängen som liknade de här, en ganska grov kedja, förmodligen i guld, kanske Chanel eller så. Tänkte att nåt sånt kunde ju vara kul. Och så gick jag och underdimensionerade keden, genom att välja lite för tunn tråd (1,2 mm)! Borde ha varit 1,5. Tja, de blev iallafall lätta. Och diskreta. Iallafall ganska. Och tappens fästning kunde jag ju jobba på, men jag vet inte riktigt hur. Måste fråga Ru i juni!

Det andra paret kom till nästan av sej själva, kändes det som. En del av idén plockade jag upp på Cecilia Robinsons blogg, men sen levde den vidare alldeles av sej själv. Jag ville ha med just de här underbara glaspärlorna (från Lima), och så tänkte jag triangel/droppform — det blev såhär! Här vet jag precis vad jag kunde fila på en smula, men för mej duger de här alldeles utmärkt, med extra ändar och allt! Det är konst… 🙂

---

 

One shouldn’t read too much fashion magazines… or maybe one should. Somewhere I saw a pair of earrings that looked a bit like these first, a rather heavy chain, probably gold, maybe Chanel. Thought that could be fun. And then I went and picked a too thin gauge of wire (1.2 mm)! Should have been 1.5. Well, at least they are lightweight. And discreet. Fairly. And the fastening of that stud wire could be better, but I don’t know how. Have to ask Ru in June!

The second pair felt like they came about all by themselves. Some of the idea I picked up over at Cecilia Robinson’s blog, but it then took on a life of its own. I wanted to use these particular amazing glass beads (from Lima), and then I was thinking a triangle/drop shape — and it turned into this! I know exactly what could be improved here, but somehow I’m quite happy with this particular pair exactly as it is, extra ends and all! It’s art… 🙂