Som vanligt hade jag egentligen tänkt göra nåt annat, men så började jag sitta och vända på några bitar läder, som hade tänkt bli örhängen nångång i våras eller så. Men de kom totalt av sej, för jag gillade inget med dem. Varken form eller färg. De var ursprungligen ofärgade/naturella, i växtgarvat läder (från Slöjd-Detaljer), så potentialen var stor. Sen hade jag doppat dem till hälften i järnvitriol-kaffeblandningen som jag färgar ben med, och konstaterat att det blev mörkgrått, men kontrasten till det ljusbruna var ingen höjdare.

Där låg dom och var förvirrade tills jag konstaterade att det nog bara var att färga dem helgrå, och på samma gång göra om formen. Naturgarvat läder går nämligen bra att forma när det är vått. Lite doppande, klippande och knycklande senare hade jag det här. Tillsätt titankrokar som jag fixat tidigate (av titantråd från Rasmussen), lite silver, och glaspärlor (från Lima Beads): garanterat unikt slutresultat.. Påminner mej vagt om ett par jag hade i tidig ungdom…

——————————————–

As usual, I was planning to do something else, but ended up turning over some pieces of leather, which had meant to turn into earrings sometime last spring. But they never got to the finish line, because I liked nothing about them. Not shape, not color. They started out uncolored/natural, in a vegetable tanned quality, which means a lot of potential for different techniques. I had then dipped them halfway into the iron sulphate-coffee mixture which I use for staining bone, and noted that it turned the leather grey, but the combo with light brown wasn’t a success.

There they were, all bewildered, until I decided it was best to stain them all gray, and reshape them to boot. Vegetable tanned leather is easy to shape when wet. Some dipping, cutting and scrunching later, I ended up with this. Add some titanium hooks I made earlier, some silver and glass beads: oneof-a-kind guaranteed… Vaguely remind me of a pair I had a long, long time ago…