Jag har tydligen skaffat mej ovanan att aldrig bli nöjd med mina örhängen — och så gör jag om, och om igen om det behövs! De här hade först trasselbollar med bara järntråd och en pärla, men jag var inte riktigt nöjd. Nånting var i obalans. Trots att jag gick med dem en hel vecka, och först kände mej hemskt nöjd. Sen började det mer och mer kännas som att nånting fattades. Så jag tog bort pärlan (tjeckisk glaspärla), och lödde fast en bit silvertråd, svärtade järntråden, och petade fast pärlan igen. Nu är jag nöjd! (Tillsvidare…)

Tänkte att jag kunde göra några för försäljning också, men då törs jag inte använda järntråd, förrän jag har kollat att dom inte rostar! Visserligen borde linoljebehandlingen skydda, men jag litar inte 100% på den. Så jag använde brons och mässing istället.

---

 

I’ve apparently got into the habit of never being satisfied with my earrings — I redo, and redo again, if necessary! These had only iron wire in the tangled balls at first, and a Czech glass bead, but I wasn’t entirely happy with them. Somehow they were not quite balanced. Despite me going around wearing them for a whole week, feeling very content. But then I got the feeling something was missing. So I took out the bead, and soldered on a piece of silver wire, blackened the iron, and stuck the bead back on. Now I’m happy! (So far…)

Thought I could make some to sell as well, but didn’t dare to use the iron wire, until I’m sure it doesn’t rust! Sure, the linseed oil treatment should protect them, but I don’t trust that a 100%. So I used bronze and brass instead.