Semester och tid att skriva… Det blev en halv sommarkurs på VNF i år — ändå var jag helt slut efter fyra dagar! En stor del av tiden gick åt till att greja nåt med en sten som visade sej vara ganska samarbetsovillig. Beställningsarbete, stenen (eller det gröna i den) hade identifierats som amatsonit av geologer nånstans, och upphittaren ville ha ett mer hanterbart minne. Jag gjorde en hel liten kollektion, så kan beställaren välja (och jag vet ju aldrig själv hur det blir förrän det är klart heller…) Så här såg den ut från början:

Holiday and time to write… Half a summer course at VNF this year — and I was totally knackered even after just the four days! A large part of the time was spent doing stuff with a stone that turned out to be most uncooperative. Custom order, previously (the green part) identified as amazonite by experts somewhere, and the finder wanted a more easy-to-handle memorabilia. I did a small collection, so the finder has something to choose from (and I never know beforehand how things will turn out…) This is how it looked from the start:

Jag tog itu med att få fram det gröna, och upptäckte att den allra helst bara ville bli till grus. Den sprack upp i små och stora korn åt alla håll:

I then set out to extract the green stuff, and found it all just wanted to turn into gravel. It cracked into small and large pieces in every direction:

Men man kunde ju inte ge sej, så endel sågande och slipande senare hade jag nåt sånt här:

But one can’t give in, so some sawing and polishing later I had this:

Den stora biten visade sej ha en ordentlig spricka, så den kunde jag inte använda. Jag förstod att den här stenen spricker för minsta lilla, så en bit fällde jag in i en skyddande ram, med dolda nitar. Blev lite som en japansk lada 🙂

The large piece turned out to have a substantial crack, so it couldn’t be used. I understood that this stone cracks just like that, so I encased one piece in a protective frame, with hidden rivets. Looks a bit like a Japanese barn 🙂

Sen en enkel upphängning:

Then a simple bail:

Men den tredje och sista blev för komplicerad, sista steget som skulle binda ihop allting funkade inte, så det måste göras om på ett eller annat sätt. Det är annars min favorit (så här långt), med intressant formgivningspotential.

But the third and last turned out too complicated, the last construction step that was to connect everything didn’t work out as planned, so it has to be remade in one way or another. It’s my fave, though, with a decided design potential.