Min fascination för järn

Iron and sterling silver in one piece, sterling silver clasp, jasper.

Iron and sterling silver in one piece, sterling silver clasp, jasper.

Jag har varit smått besatt av järn ett tag. En gång för längesen (typ på nittitalet) fick jag ett halsband med ett litet hänge av järn. Jag var redan då fascinerad av känslan av rent och ursprungligt material (nåja, rent kemiskt kan ju järn vara av olika renhet, men känslan…). Sen kom det några artiklar om järnsmycken i Art Jewelry i vintras, och jag lärde mej att man kan löda järn med silverlod. Hur coolt är det?! Här har jag provat mej fram, och för varje försök jag gör, tänker jag ”jaha, det funkade inte så bra, nästa gång ska jag fila bort ytan bättre/använda direkt lod/paljor/dela upp lödningen i fler/färre steg…” osv., osv. Och varje gång blir det lika rustikt och kaotiskt. Jag måste nog läsa artikeln igen.

Det här halsbandet har hunnit gå igenom tre faser: först fanns inget hänge, sen gjorde jag fyra utbytbara knäppen, det första alltså utan sten, sen tre olika stenar. Sen klurade jag ut hur man svärtar och linoljebehandlar hela rasket. Men trevligt nog så färgade halsbandet inte av sej ens innan jag linoljebehandlat det — jag hade väntat mej en rostrand när jag svettades, men icke! Järn är pålitligt…


I have been a bit obsessed by iron lately. A long time ago (like the nineties) I got a neclace with a small iron pendant. Already then I was fascinated by the feel of the pure element (well, chemically iron can be of varying purity, but the feel…). Then there were a few articles on iron jewelry in  Art Jewelry last winter, and I learned that you can solder iron with silver solder. How cool is that?! Here I’ve experimented, and for every new project I think ” OK, that didn’t work so well, next time I’ll file the surface better/use stick/pallion soldering, split the soldering into more/less steps…” and so on. And every variation produced the same rustic chaos. I think I’ll have to read that paper again.

This necklace has gone through three phases: first there was no pendant, then I made a total of four exchangeable clasps, the first without stone, then three different stones. Then I figured out how to blacken and treat it with linseed oil. Nicely enough it didn’t stain my neck even before I oiled it — I had expected a rust line when I sweated, but no! Iron is reliable…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s